Jag vill tacka livet.....

.... det känns lite så varje dag som jag vaknar och fortfarand lever.

Tänk på alla OM som man snurrar i huvudet....

* Tänk OM jag inte har varit kvar på jobbet den där dagen det hände utan åkt iväg ut på sista jobbet.. Suttit i bilen och kört. Kunde ha krockat och kört ihjäl oskyldiga människor Eller varit inne hos en vårdtagare och ramlat ihop där och skrämt denna stackare.

Så vilken TUR att jag var kvar på jobbet den dagen och hämtade min mobil från bilen och satte mig för att ringa mamma och berätta dom goda nyheterna ang. Agnes.
Att jag lyckades ringa min arbetskamrat som kom och hjälpte mig.

Tack MAMMA och ALLA som var där och HJÄLPTE mig då... ni är guldvärda.

Det är så mycket som jag vill ha sagt men jag vet inte hur jag ska få ut allt.... det är så mycket.

Tiden efter på lassa/IVA i Gve var jättebra och mycket trevlig personal som tog hand om mig när vi kom in. Jag kommer ju ihåg ALLT som hände runt omkring mig och vad som sade. Men det är en sak som var jätte jätte otäck som jag tänker på till och från. Och det var vid ett tillfälle som jag tittade på min älskade sambo och funderade på vem han var och varför vi var där vi var. Allt hände så snabbt men den där tanken etsade sig fast i min skalle. Och minuten senare så kom jag ju ihåg allt och vem han var och varför vi var på lassa.

På natten när vi var på rummet med alla apparater och dom hade berättat vad som mest troligen hade/har hänt kändes allt så overkligt. Inte skulle ju jag ligga där med en massa slangar här och där. Jag kunde röra på armar och ben men inte prata och skriva. Ville ju hem till flickorna

Resan till UMEÅ var ju oxå en upplevelse.....

Kom ner på lördag lunch och trodde att nu ska dom göra en MR-röntgen och sen får jag åka hem till GVE igen. Så hade det ju låtit på läkarna när innan jag åkte ner. Men icke... på söndagen fick jag vara på MR och det var upplevelse i sig. (Tur att jag tog en lugnande tabl innan)
Fick först välja musik som jag ville lyssna på i lurarna eftersom det låter väldigt. Hoppa upp och lägga sig på en smal brits och få huvudet fast spänt Satte som ett galler över huvudet. Sen åkte hela britsen upp säkert 1meter upp i luften och in i röret. Låg där en stund och sen började det att låta och banka och slå. Och sen tystnade det. Åh vad skönt redan klart tänkte jag... MEN icke den hade ju gått sönder jag låg där i. Så dom fick dra ut mig igen och jag fick klättra ner och gå till en annan och göra om hela proceduren igen. Den funkade och det hela tog 40min... paniken var nära i slutet. Det bankade och slog, surrade och väste. Lät som en tandläkarborr ibland. Det vad skönt när det var över.......
Allt var då bra på bilderna som tur var. Och först på Tisdagen fick jag flyga hem till gve.


Det kommer mera senare....