.. i dessa tecken har våran helg gått.
Ett underbart vårväder med minusgrader på nätterna och plusgrader på dagarna. Kan det bli mycket bättre än så... nja jo hade vi haft en skoter så hade vi nog varit längre bort och kanske även upp till fjällen. Gräv en grop i snön.. grillat en korv eller två Och bara solat och njutit Men man behöver ju inte alltid ha en skoter för att uppleva detta. Räcker ju med att öppna ytterdörren :)
På lördagens eftermiddagen åkte Lina och jag skidor över sjön till en morbror till Sambon. Det var helt underbart... Strålande sol och vara ute med ett av sina älskade barn. Lina fick åka bil tillbaka men jag hoppade på skidorna och åkte samma väg tillbaka. Svetten lackade men skönt var det.
Resten av dagen/kvällen var ganska lugn trots allt. Agnes jobbade på med att krypa och ställa sig upp emot allt och alla. Senare på kvällen fick vi våran gård plogad och Agnes tittade på med STORA ögon. Medans Lina åkte med i traktorn och kontrollerade så att gick rätt till. Hon älskar att få åka med farbror när han kör traktor och kan tänka mig att snart har han två tjejer inne i hytten. Senare kom en annan kompis över och vi satt och små surrade ett litet tag.
Söndagen började också still. På eftermiddagen var det åter dax för en tur i det vackra vädret. Men denna gången till fots och med hela familjen. Färden gick även denna gång ut på isen men med en annan riktning. Mot sjön Silkijärvi (tror att det stavas så) när man gick på skoterspåret gick det riktigt bra att gå med vagnen. Någonstans på vägen lämnade Agnes ett litet visitkort... Tutten :)
När vi kom hem åt vi lie mat och hoppade sedan i bilen och åkte över till Fammo, Faffa. Där visade Agnes sitt nya intresse... att krypa och att ge släng pussar. Men glädjen utbytes snart mot tårar och blod. Klättrandes över mina ben ramlade hon över dom och landade på näsan. Varav hon fick näsblod och tårar rann. Liten gumma.. men efter lite banan och vatten så gick det över. Och allt var som bortblåst igen. Och kröp och klättrade som inget hade hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar